Håkan Fransson, målmedveten och dessutom lyckosam drogförebyggare från Öckerö och under detta år även utlånad till fler platser i landet.

Evidens betyder bevis. Att en metod har evidens innebär att det finns bevis för att metoden fungerar, att den har effekt, eller åtminstone inte skadar eller förvärrar de problem den ska lösa.

Så långt är väl allt i sin ordning. Alla vill vi ju använda verktyg, metoder eller program som tjänar syftet. Men här finns ändå en hake. Det gäller att inte låta sig luras.

Om jag förstår det rätt kommer tankarna om evidensbasering från naturvetenskapen och kanske framför allt från medicinen. En legitimerad läkare kan inte använda egenpåhittade metoder hur som helst eller skapa egna mediciner efter eget huvud. Det krävs en noggrann, omfattande och ofta tidsödande process innan exempelvis en ny medicin kommer ut på marknaden. Och jag tror att vi alla är tacksamma för att det går till på detta sätt.

Men det finns vissa problem då man försöker att införa detta fullt ut inom samhällsvetenskapen t.ex. inom pedagogik eller socialt behandlingsarbete. Svårigheten ligger i att skilja metod från person. Vad gäller att ta fram en ny medicin kan man slumpvis välja ut 500 personer som får testa en ny medicin. Samtidigt får 500 personer sockerpiller. Innan mäter man blodtryck, kolesterol mm. Efter ett år mäter man igen och man kan då kontrollera om medicinen haft avsedd effekt.

Det är inte lika enkelt att göra likadant t.ex. inom beroendevården. Man kan inte kliniskt ”isolera objektet” utan allt sker i ett sammanhang med ett otal samtidiga påverkansmöjligheter. Att urskilja vilken del av programmet som haft mest effekt är ofta vanskligt eller t.o.m. omöjligt.

Inom socialt behandlingsarbete finns dessutom en komponent som är helt avgörande för om arbetet ska lyckas och det är alliansen mellan behandlare och personen med beroendeproblem. Om personen som behöver hjälp i sin situation inte får förtroende för behandlaren händer ingenting. Det spelar ingen roll hur kunnig, erfaren och empatiskt socialsekreteraren är om inte det kopplar ihop med klienten i andra stolen. Med andra ord. Utan allians – ingen förändring!

Jämför detta med den somatiska vården. Även om jag tycker riktigt illa om min läkare så hjälper ändå Iprenen han skrev ut mot min huvudvärk. Ipren funkar utan allians.

Vad blir då min slutsats av detta?

Vi ska naturligtvis öppet och ärligt låta våra metoder och program granskas av utomstående och vi ska ta till oss synpunkter och kritik för att blir ännu bättre. ”Vishet är att göra allt på bästa sätt” (pred 10:10). Vi ska så långt möjligt använda oss av de mest effektiva metoderna som står till buds, men vi måste ha klart för oss att person är alltid viktigare än metod.

Ibland kan man få höra att ”Nykterhetsrörelsen har gjort…” Arbetarrörelsen ordnade så att… eller ”Tack vare frikyrkorörelsen…” En rörelse kan INGENTING. Det är människorna som gör. Det är tack vare enskilda människor som sett nöden och tagit sitt ansvar som förändring kunnat ske. Sen är det ju självklart så att människor kan sluta sig samman i församlingar, föreningar och organisationen för att få ännu mer kraft tillsammans men vi får aldrig glömma det personliga ansvaret.

En annan iakttagelse är att den som går först aldrig har någon evidens. Då jag påbörjade arbetet på Öckerö med att utrota ungdomsfylleriet fick jag kritik från många håll för att jag inte arbetade evidensbaserat. Men vi höll ut och nu är vårt drogförebyggande arbete det mest framgångsrika i landet. Ungdomsdrickande minskar snabbare på Öckerö än i någon annan svensk kommun. Vi har nu bjudit in flera högskolor och universitet att titta på vår verksamhet. Så småningom kanske även vårt arbete blir evidensbaserat.

Håkan Fransson

Drogförebyggare Öckerö kommun