Rodde och den smittande glädjen

2008-08-18 | 0 kommentarer

Egentligen är hans riktiga namn Rodrigo men många kallar honom Rodde. Det går att utläsa en viss otålighet efter ett år av studier i Bibeln. Men det han minst av allt vill förlora är den inneboende friden som bär honom genom det mesta.

Sedan två år bor Rodde i Örebro. I höstas började han på Bibelinstitutet på Örebro Missionsskola.

– Ibland känns det som att vi vrider och vänder på bibelorden lite för mycket. Men jag är ju inte van att sitta ner i ett klassrum och lyssna hur andra ser på saken. I min värld har det mesta bara kretsat kring mig själv.
Rodde kom till Sverige från Chile när han var ett år. Som tolvåring började hans mindre lyckosamma karriär till utmärkelsen ”värsting”. I övre tonåren så hjälpte tyvärr olika institutioner till att bekräfta den rollen. Parallellt har han upplevt en varm gudstro hos sin mamma även om hennes sökande inte alltid varit så lyckad teologiskt.

Falska förebilder

– Många ungdomar ser upp till kriminellt belastade personer. De som omger sig med bilar, brudar och kan köpa nästan vad de vill. För mig infriades aldrig den drömbilden. När jag blev 25 år så tog besvikelsen över och att missbruka blev alternativet som lyfte min tillvaro.
Efter en avgiftning för förortskillen Rodde på Mariaungdom i Stockholm fick han möjlighet att börja sin rehabilitering på LP-Vasastrand i Örebro.
– Jag ville inte erkänna mitt drogberoende som ett problem. För mig var det mera som en livsstil. Och den Bibel man läste från på andakterna var mera ett utryck bland all den uppsjö av filosofiskt tänkande som finns.
Det var hösten för två år sedan som han fick ett eget rum på behandlingshemmet. Tre månader i taget. Det blev förlängt.
– Jag bad mycket men var inte villig att lämna det som en inre röst påminde mig om. Som stor entusiast till rejvmusiken upplevde jag en påtaglig kamp. Jag gjorde allt för att intala mig ett resonemang som gick ut på att jag visst kunde lyssna på den typen av musik och att dessutom ta en och annan tablett när jag blev sugen. Men inte missbruka.
Rodde började på folkhögskola och ville inte heller där erkänna ett väl dolt missbruk. Livet med Gud var inte helt.
– Även om vi läste Bibeln mycket på LP så var min relation med Jesus inte bra. Den framstod mera som kravfull och på distans.
Rodde bekräftar att det inte är enkelt att komma in i den kyrkliga miljön för den som inte alls är van.

Kände mig annorlunda

– Jag upptäckte inte särskilt många som såg ut som jag, andra generationens invandrare, och som hade en bakgrund likt min. Jag ville vara en kristen men var inte riktigt bekväm i den rollen. Jag misskötte mig i skolan och sumpade mitt lägenhetskontrakt, allting gick fel.
Skamfylld och modlös smög sig en känsla av att inte vilja leva längre över mig, så hemskt var det, minns Rodde.
– När jag var nykter och försökte bearbeta mina dumheter från mitt tidigare liv blev jag rädd inuti. Jag sökte mig på nytt till LP-Vasastrand som stod för de mest positiva förebilderna just då.
Rodde ville vara ensam. Hans förkrossande gråt till Gud för allt som tidigare gått snett gjorde på ett sätt gott på insidan.

Gud blev verklig

– Lite i taget började jag må bättre. Jag kände det som om Gud blev verklig och gjorde saker i mig. Min människofruktan ersattes av frimodighet. Det blev naturligt att exempelvis be högt.
Frekvensen på min andliga känslighet skruvades upp. Rappmusiken stod på nytt framför mig som en musikstil att välja bort eller ha kvar.
– Det var en kamp att ta beslutet, men när jag väl gjort det kändes det helt rätt.
Flera områden med orenhet hos Rodde genomlystes av Guds nåd och en inre glädje växte sig starkare och starkare.
– Min ensamhet fylldes av mycket bön, även omgivningen såg att jag började må bättre.
En visshet växte fram att det kommer ordna sig på något sätt. Jag började be mer innerligt; Jesus förvandla mitt liv! Om det inte blir så vill jag inte leva längre, inte stanna kvar på samma plats.
Inom loppet av tre månader så öppnades nya dörrar. Han fick ett provkontrakt på en egen lägenhet. CSN beviljade på nytt studiebidrag om han bestämde sig för att börja läsa.
– Jag fylldes av en tacksamhet till Gud som var med i detaljerna. För mig blev det naturligt att lyssna på lovsång något jag aldrig gillat tidigare.
Carl-Erik Sahlberg talade en försommardag i Mellringekyrkan i Örebro och Rodde gick fram för förbön.
– Det kändes gott. Gåendes på vägen hem i regnet upplevde jag att lovsången talade till mig ännu starkare. Glädjen växte, Guds Ande fyllde mig. ”Om det är så här hos dig så ta upp mig helt i din närhet”. Gud rörde vid mitt inre och jag blev till slut klar över att jag stod mitt på bilvägen och måste flytta på mig. Det kittlade inom mig, jag kände mig som ett barn.

Nyttig distans

Nu har det gått några månader och Rodde har fått distans till det omtumlande Gudsmötet.
– Ibland stannar jag upp och känner en sån kontrast till mitt gamla liv, är det sant, drömmer jag eller lever jag på riktigt. Det är nyttigt för mig att påminnas, det bär mig när jag är prövad.
Zappade från våldet
– När jag såg våld på TV så kändes det som om min inre frid ville lämna mig. Jag bytte kanal och kände samma sak när allt gick ut på sex. Guds Ande visade på att om jag ville behålla min frid så måste jag vara rädd om den. Sedan dess lyssnar jag mycket på predikan på band.
Förut var det kickar som gällde, nu är det min inre frid jag är rädd om.
– Allt blir bra om Gud får första platsen i mitt liv men det är inte alltid jag lyckas med det. De tillfällen jag upplever att det är så då mår jag som bäst.
Rodde är också vaksam över att inte komma in i ett religiöst mönster.
– Det gäller också när jag möter andra som inte tror. Det handlar inte om att pressa fram något. Det är Gud som söker oss och när det är moget att berätta så ber jag om att vara på rätt plats.
Efter det enorma Gudsmötet trodde Rodde att han bar på en skottsäker väst.
– Jag blev bekymrad och frågade Gud vad som hände, varför jag upplevde en svacka i mitt inre. När jag insåg att jag inte stillade mig utan stressade på kunde jag korrigera mitt dagliga val och det blev med ens bättre.
Rodde upplever sig själv lite hungrig på vad Gud vill med hans liv.
– Jag kämpar på med studierna på Bibel-institutet. I den bönegrupp jag är med i så delar vi personliga böneämnen.
Han är otroligt tacksam till LP och naturligtvis Gud för livsglädjen som bär honom.
– Droger är inte mitt bekymmer längre, Gud gjorde ett under och det är viktigt att jag lever i den sanningen, betonar han avslutningsvis.